Svensk ordbok 2009, webbversion
verb beknep beknipit beknipen beknipna, pres. bekniper
be·knip·er●försättas i beknip
sjö.linan hade beknipit sigbeknipa sigsedan 1875jfr nederl. beknijpen ’lägga i kläm, klämma fast’; jfr 2knipa
Subst.:vbid1-115792beknipande,
vbid2-115792beknipning