Svensk ordbok 2009, webbversion

bekni´pa sig verb beknep beknipit beknipen beknipna, pres. bekniper be·knip·er●försättas i beknip sjö.linan hade beknipit sigbeknipa sigsedan 1875jfr nederl. beknijpen ’lägga i kläm, klämma fast’; jfr 2knipa Subst.:vbid1-115792beknipande, vbid2-115792beknipning